Haverö

sockens

historia

Haverö socken har en historisk kontinuitet från stenåldern och framåt. Ett stort antal blästerugnar tyder på tidig järnutvinning ur myrmalm och järnhaltig jord, något det äldsta funna sockensigillet bekräftar med sin tång och slägga. Från senare delen av medeltiden har troligen även odling och boskapsskötsel spelat en stor roll.

Sockennamnet Haverö kommer från det tidigare namnet Haffra, som det benämns i 1550 års jordebok och som ändrades till Harföö i början av 1600-talet.

Haverövallen är kyrkbyn i Haverö socken, den ligger på en halvö vid sjön Haverns norra strand, den äldsta dokumenterade kyrkplatsen i Norrland. Nuvarande kyrka, byggd 1850, står på samma plats där den ursprungliga kyrkan uppfördes runt 1270.
Söder om kyrkan ligger ett fem meter högt flyttblock som innan nuvarande kyrka uppfördes var en gränssten mot Norge. Ännu tidigare lär den ha använts som offersten då det här låg en hednisk offerplats.

Från sekelskiftet 1500-1600 och framåt ägde en inflyttning av skogsfinnar (eller svedjefinnar) rum i Haverö socken, ursprungligen runt byarna Byberget och Snöberg. De svedjebrukande finnarna kom från Savolax, en flyttvåg initierad av markbrist, svält men även av svenska statens intresse av att bryta nya marker i barrskogsmarker.

Haverö är en utpräglad skogssocken, de industrier som funnits har helt eller delvis varit knutna till skogsnäringen, likt flottningsverksamheten som gav stora delar av befolkningen arbete.