Under medeltiden gick Sankt Olofleden förbi här där pilgrimer vandrade mellan Sundsvall och Trondheim.

Fram till 1300-talet hade varje by självbestämmande i form av stämmor. Den lag som gällde för denna landsända var Hälsingelagen med dess byalagsbalkar.

Fränstabygden som ligger norr om Torpsjön utgör socknens centralort och har genom åren behållit sin ställning som handelsort för området. I handlingar från 1553 stavas bynamnet “ffrensta” och samhället utvecklades till ett handelscentrum först under 1800-talets senare hälft. Efter huvudgatan som leder genom samhället kan man än i dag skönja det ursprungliga centrum med affärshus uppförda vid sekelskiftet.

Ljungaverk, väster om Fränsta, har också en lång historia som jordbruksmark, men har framförallt gjort sig känd under de senaste hundra åren som en av de stora bruksorterna inom svensk kemisk industri. Här anser många att svensk kemiindustris vagga låg.

Även Torpshammar har en historia som industriort. Redan år 1800 uppfördes här ett järnbruk som knappt 100 år senare, på 1872, övergick till en pappersmassefabrik för att slutligen upphöra 1940.

Järnvägen och flottning gjorde att stora skogsområden kunde exploateras vilket gjorde socknen intressant för människor från kuststäderna. Detta har satt sin prägel i byggnadsbeståndet med ett stort antal trähus i sekelskiftesstil med torn och fasader indelade i listverk där inte bara köpmän var byggherrar, utan även många bönder passade på att uppgradera sina byggnader efter tidens anda. Befolkningsmässigt nådde socknen sin höjdpunkt på 1920-talet med fler än 10000 invånare, jämfört med dagens ca 4000.